kl är 7
skulle ta kort på den smala månen i nedan
men va tusan ser ju nästan ut som fullmåne
kl har hunnit bli 9
och nu är hon 12
solen står som högst på himlen
ja ja inte tillräckligt högt
för att lysa på Yttervik
men vi ser ju den i alla fall
på Brakko
den där källaren är spännande
men ack så läskig
lunch
fiskbullar à la lutfisk
så den dagliga vilan
Kaffe o Apelsinris till eftermiddagsfika
gröten ni vet...den lever vidare
ja men hon har hittat sin plats
hon vill så gärna ligga
på mattes mage
under stickningen
går riktigt bra att sticka till
Heddas små fnysningar när hon sover
Lennart fixade tidig middag
vi ska ju in till byn....
Göran Karin Helena
litet försnack
Göran visade bilder och berättade
om allt mellan 3 m långa skidor
till vurpor i snö
vi var dock bara 10 som lyssnade
Var det för kallt?
Var det för att det var "hemmasonen"?
ja på Folkan var inte Tärnaborna i alla fall
Göran avslutade med att läsa den här dikten
av Bertel Gripenberg
Ett ensamt skidspår som söker
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.
Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran förblevo svaren
på frågor som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.
Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant,
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!
sig bort i skogarnas djup,
ett ensamt skidspår som kröker
sig fram över åsar och stup,
över myrar där yrsnön flyger
och martall står gles och kort -
det är min tanke som smyger
allt längre och längre bort.
Ett fruset skidspår som svinner
i skogarnas ensamhet,
ett människoliv som förrinner
på vägar som ingen vet -
i fjärran förblevo svaren
på frågor som hjärtat bar -
ett slingrande spår på skaren
min irrande vandring var.
Ett ensamt skidspår som slutar
vid plötsligt svikande brant,
där vindsliten fura lutar
sig över klippans kant -
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingorna falla
på översnöade spår!
när vi kom hem
skurade Lennart spisen
i dag är det flaggdag för samerna
klicka på det blå och läs om
en stark kvinna