När månen vandrar på fästet blå.....

 och tittar in genom rutan...

 i dag har vi haft öppet på Intiman för

ALLA HJÄRTAS soppa

Soppa till förmån för Soppköket och Nattöppet

 mina rågsiktskakor gick åt

 och soppa slevade vi

här är det en med köttfärs och bönor

 i den här har vi skippat köttfärsen

 lite gotta ur frysen,,,,

äppelkaka rabarberkaka hittade vi i gömmorna

 stämningen var stundtals hög

 och den här godingen "bor" nu i min skivsamling

tack Robert Jonsson som kom med den

(gammal kollega från Mikaeli)

 när vi åkte hem tog vi en sväng förbi "Kajen"

 och där stod den här Hägern och solade

hämtade några gulingar nämligen

som hade lämnats in där

vacker kvällshimmel

När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på!

Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt;
båd´ älskande som förgås av kval,
och älskande som ha roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
det är för högt.

Spektaklet tröttar dig innan kort:
det kan man icke förtänka,
då går du bara helt simpelt bort:
man ledsnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter, när du behagar
och ser på oss.

O, kära måne, tag mig till dig,
från denna världen så trånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
ty så´na finns här så många.
Jag längtar till dig upp i det höga,
där skall väl en gång mitt trötta öga
ej gråta mer.

Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
min kärlek dig.

 * Denna visa sågs först i tryck 1856.

Den författades av Christina Lagerlöf 

en avlägsen släkting till Selma Lagerlöf