när man tar en dag i taget

kan säga de är i alla fall inte så varmt i dag

alltid något 

pastasallad är alltid poppis i det här huset

i dag med crabsticks o ägg 

så fick Marina blommor i håret

och sin väska

nu är hon redo för resa

till Ukraina

Men hon får vänta på 

dom andra som är på biblioteket

3:an kom upp med tårta på kvällskvisten

när det var bra temperatur på 

balkongen

vilket jag tyckt det varit hela dagen i dag 

varma mackor blev det 

så småningom innan fotbollen

(som jag inte tittade på)

Nallarna här....

Olga och Marina

Hela kvällen har Olga och Marina pratat om krig.
Hur ska de kunna somna i kväll?

De vet egentligen ingenting om krig. 

De har bara hört talas om bomber och granater, 

flyglarm och sönderbombade hus. 

Det låter så stort, så skrämmande och så svårt att förstå.

Till slut fick tanten sätta sig hos dem.
– Ja, krig är något av det hemskaste som finns, sa hon. 

Men det går egentligen inte att förklara. 

Inte ens jag fast jag näsan är 80 år kan beskriva hur det känns, 

för jag har ju bara sett kriget på TV.

Sedan försökte hon leda tankarna åt ett annat håll.

Hon berättade om barnen i Ukraina. 

Om alla barn som fortfarande försöker leka, skratta och hoppas

 – trots att de lever mitt i kriget.

Hon visade bilder på glada barn som hade fått varsin nalle från Sverige.

Marina berättade också om samtalet de haft kvällen innan, 
om hur mycket en liten nalle kan betyda när världen känns otrygg.
Olga och Marina tittade länge på bilderna.

Kanske försvann inte alla deras frågor. Kanske fanns oron kvar.

Men jag tror att de båda somnade med en lite varmare känsla i hjärtat. 

För de visste att någon, långt borta, 

försöker ge barn i Ukraina en liten gnutta trygghet, 

hopp och omtanke – en nalle i taget.