jag lever i en underlig värld
jag är glad för mamma är död (hon ville ju inget hellre)
jag är ledsen för mamma är död
jag är tom för mamma är död
jag är förvirrad för mamma är död
detta är 110 gånger värre än när pappa dog
för då fanns ju mamma kvar
nu är de slut liksom
jag vet ju att alla kommer att dö
men men men
detta gör ju fysiskt ont inte bara psykisk
och jag lever i ett kaos var är grannen.......
har otroligt svårt att tänka
minns inget
har ständigt ont i huvudet
mår illa
vill inte äta, känns inte som jag behöver de
är så trött
kan inte sova (jo på dagen ibland)
är RASTLÖS kan inte sitta still
springer och duttar med 1000 saker och inget blir gjort
den svarta pärlan växer sej större och större
Sorgen och glädjen, de vandra tillsammans,
Medgång och motgång här tätt följes åt.
Skyar med solsken och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vårt jordiska stråt.
Jorderiks gull, stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
Ågest skall bytas i frid som oss gläder
Plåga skall vändas i hälsa och hopp
armodet skrudas i rikaste kläder,
svaghet förvandlas till kraft att stå opp.
Ondskan skall stå / fängslad i vrå.
Allting kan himmelen omskapa så.
psalm 269
1 kommentar:
Käraste Måd!
Vi lever i samma underliga värld! Du sätter ord på de känslor jag har efter min älskade mammas bortgång för ett halvår sen! Kaos och så många funderingar... Jag tröstar mig med att hennes kropp hade levt färdigt, där fanns ingen återvändo, men det som är HON lever vidare i oss barn, barnbarn och barnbarnsbarn! Jag är inte troende, men känner ändå detta så starkt! Allt annat vore outhärdligt!!
Jag hoppas att din styrka och livsglädje snart kommer tillbaka!
Kramar från vännen Marianne
Skicka en kommentar