Allhelgona -
brinnande ljus i glädje och sorg
Allhelgonahelgen står för dörren. I veckoslutet kommer många ljus att tändas i kyrkorna och på stadens kyrkogårdar.
- Det finns ett mörker vi måste lysa upp och brinnande ljus i sig fungerar så bra som symbol. Vi använder ljus i glädje och ljus i sorg. Ett brinnande ljus är gränsöverskridande och berättar om en verklighet, som finns bortom de sammanhang vi lever i, säger domprosten i Västerås Margarethe Isberg och fortsätter.
- Ur kyrkoperspektiv får döden plötsligt vara närvarande mitt i vardagen. Och visst är det speciellt att det är på hösten, löven faller och växtligheten dör utomhus.
Många människor besöker någon kyrkogård under Allhelgonahelgen. Margarethe Isberg liknar det med en pilgrimsresa.
- Det blir en rit i sig att besöka en grav. Man samlas och går iväg, och kanske minns tillsammans. Det blir ett sätt att berätta familjehistoria.
Lördagen är alla helgons dag, då handlar det egentligen inte döden utan då ska helgonen firas. Söndagen är alla själars dag då man ska minnas de döda.
- Jag tycker att hela helgen är viktig. I en tid med stora förändringar ger det sammanhang både bakåt och mot framtiden att få känna mening. Jag tror att det väcker egna tankar som, ”var kommer jag ifrån och vart är jag på väg?”. De som tycker att Sverige är ett sekulariserat land kan titta på alla brinnande ljus, säger Margarethe Isberg.
- För oss som arbetar inom kyrkan är det en stor helg. Vi vet att väldigt många människor kommer till oss och vi vill möta dem på det sätt de behöver bli bemötta, säger Margarethe Isberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar