Hans Ahlenius, Yttervik, Tärnaby
Dödsfall Hans Ahlenius har genom en olyckshändelse avlidit, 74 år gammal.
Närmast anhöriga är sambon Sonja Fredriksson, sonen Tony med familj och tre syskon.
Han var född i Bastansjö, strax söder om Slussfors, som yngst av sju syskon och i de trakterna växte han upp med skolgång i Umnäs.Som 14-åringkom han med självfall i håret och ungdomlig charm till sin farbrors gård i Yttervik. Det kom att bli hans givna plats i livet och som han ogärna lämnade ens för några dagar. Det blev ett livsverk, med idogt arbete från tidiga ungdomsår fram till hans bortgång, och som kom att prägla hans karaktär. Det var inte många veckor om året som inte innebar sju dagar av arbete.
- Det är ju det jag trivs med så varför ska man inte göra det man tycker om, brukade han förklara när arbete kom på tal.
Tillsammans med sambon Sonja, som flyttade till Yttervik 1967, skapade han förutsättningar för en levande by och den som ställde upp när de många fritidsgrannarna kallade på allt från byggnationer till hjälp med snöröjning, takskottning, frusna vattenledningar eller att sätta på värmen i huset, bland allt annat.
Hans, eller Hasse allmänt kallad, bedrev mjölkproduktion fram till 1988 och hade sedan fårskötsel under några år men därefter blev det mycket byggnation, bland annat minikraftverket i Jokksbäcken.
Den sista vintern fick han ett renoveringsobjekt av ett fritidshus färdigställt. På det lilla sågverket blev det också många arbetsdagar och det fanns personer som tyckte att fjällgranens täthet var så överlägset sydsvenskt virke att de fraktade virkeslass från hans såg till Skåne. Genom åren blev det också mycket skogsarbete med avverkningar och röjningar. Han var en allkonstnär på praktikens scen som hade intresse för musik och ett väl balanserat spel på hästar.
Han fick för egen del tillfälle att bygga en timrad fjällkoja vid Mortiken i fjälldalen norr om gården. Det blev det enda ställe där han riktigt kopplade av ochdärhanhelstvillefira sin 75-årsdag om en knapp månad. Jakt och fiske var sysselsättningarsom han”unnade sig”. Men frågan är om inte bär- och svampplockning var det allra roligaste, särskilt där hjortronen i sluttande fjälldalar mognade till rödskimrande underverk.
Det var inte mycket han såg omöjligt men modet som var hans styrka blev också hans olycka när isen brast under honom.
Saknaden av en far, livskamrat och en vän med ett ”kullrande” skratt och tillvarons glädje i ögonen är stor i hans bygd.
Sven Mikaelsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar