varför finns inte detta nuför tiden?

då min lilla gubbe är förkyld igen

Receptet presenteras enbart för att illustrera en historisk företeelse.

Att det visas här skall inte tolkas som någon rekommendation till användning i något som helst sammanhang.
Eventuella hälsoproblem hänvisas till läkare eller apotek.
Ingredienserna är i vissa fall giftiga eller på annat sätt skadliga för människor, djur eller miljö.
Vi avråder därför helt från varje försök att framställa eller använda den beskrivna beredningen.

Sôln-Anders droppar

   Sôln-Anders (egentligen Anders Wallström, 1841 - 1921), var en ryktbar naturläkare från Härjedalen, som under större delen av sitt liv var bosatt på en gård vid Sôlnaån i Sveg ^{Ref. 1}. Även om han mest var verksam i södra Norrland spreds kännedomen över hela landet om hans host"droppar" för vuxna (för barn hade han en snällare blandning), varvid hans namn ofta förvanskades näst intill oigenkännlighet - Sornanders, Sån-Anders - t.o.m. Zorn-Anders! - tillhör de lättolkade varianterna.
   Receptet traderades i stor utsträckning genom den möjlighet att "köpa på etiketten" som existerade fram till det slutliga ikraftsättandet 1965 av 1962 års Läkemedelsförordning, vilket väl möjligen ledde till en viss variation från plats till plats under årens lopp. Grunddragen framgår dock av följande komposition ^{Ref. 2a, b}, som torde ha använts såväl på många apotek - så sent som 1963 tillverkades 20.818 flaskor vid 601 tillfällen för lagerhållning på olika apotek, de förpackningar som bereddes ex tempore (för tillfället) oräknade! ^{Ref. 1} - som vid Apoteksbolagets centrala tillverkningsenheter ända tills tillverkningen stoppades i slutet av 1980-talet (skälen härför var såväl tekniska som medicinska och juridiska; brandfaran är t.ex. synnerligen påtaglig!) ^{Ref. 3}:

Liquor pectoralis (Bröstdroppar)	60 g
Æther (Eter)	20 g
Aqua Fœniculi (Fänkålsvatten)	30 g
Syrupus althææ (Alteasirap = Bröstsaft för barn)	20 g

Omskakas!

   Li´quor pectora´lis innehöll 16% lakritsextrakt, litet ammoniak, ett par stänk anis- och fänkålsolja och ca 15% sprit ^{Ref. 4}, och var en slemlösande, hyfsat välsmakande hostmedicin, som användes både oblandad eller - som här - med olika tillsatser.
   "Dropparnas" innehåll av ca 15% eter kan förvåna, men torde faktiskt ha förstärkt den slemlösande effekten (både eter och kloroform har använts i hostmediciner - slemhinnorna kan reagera på de organiska lösningsmedlen genom att öka slemproduktionen, vilket i sin tur befrämjar en produktiv hosta. Kloroformen togs t.ex. inte bort ur Benadryl® förrän 1977 ^{Ref. 5}).
Samtidigt kom möjligen just etertillsatsen att bidra till beredningens popularitet: man kan inte bortse från eters missbrukspotential, välkänd och utnyttjad i många länder vid förra sekelskiftet (här något förstärkt av blandningens ca 7%-iga spritinnehåll). Eftersom etern dessutom inte blandade sig särskilt väl med resten av innehållet utan flöt upp överst i flaskan var den lätt att "extradosera". (En uppgift att "dropparna" kunde användas som startgas för vinterfrusna bilmotorer har dock inte kunnat bekräftas).
   Fänkålsvattnet (som bereddes av 1 g fänkålsolja per liter vatten, alltså med 1 promille av oljan) kan i denna låga dos bara ha bidragit till att förbättra smaken på blandningen (både fänkåls-"frön" och fänkålsolja har annars använts invärtes som "slemlösande, väder- och urindrifvande, magstärkande o. mjölkökande medel" ^{Ref. 6}).
   Syru´pus althæ´æ, slutligen, bereddes genom att finhackade rötter av läkemalva (Althæ´a officina´lis L. [fam. Malva´ceæ]) fick svälla 3 timmar i vatten. Härvid lakades slembildande ämnen ut. Efter silning löste man socker i den simmiga vätskan genom kokning (sockerhalten blev 63%!) ^{Ref. 4}. Sleminnehållet i alteasirapen gav den en lenande effekt på sönderhostade, irriterade slemhinnor.
   Sammanfattningsvis bör Sôln-Anders "droppar" ha varit en slemlösande och något lenande mixtur med klassisk "hostmedicinsmak", att intas främst vid torrhosta - förvisso inte utan väl så populära biverkningar!