Bättre mat i dag

 gröt till frukost och ½ glas mjölk och en stor kopp te

Lunchen en kåldolme 

receptet är från Leif Mannerström 

en HÖJDARE

kvällsmat blev hemlagad pytt

och i kväll blev de makrill på mackan till kvällste

en liten sittlapp

 har virkat en sittlapp

som jag har tovat i tvättmaskinen

blev SÅ BRA

Vilken DÅLIG matdag

frukost två koppar te

 Lunchen helt OK

en ungsomelett med resterna från i går

kycklingkorv och rotsaker

 till efm fika äppelkaka och glass

smakade en sked 

OJ SÅ SÖTT

FY TUSAN

tänkte ta en sallad när jag var på Kalle på Spången 

men de blev bara en kopp te

och så hemma blev de detta

i dag är de FETTISDAG

Tidig morgon fettisdagen 1909: klockan är 6 och tre bröder iklädda nattskjortor med faslagsris i händerna smyger tyst på tå för att piska hushållets övriga invånare. Efter utdelandet av risbastun väntar fettisdagsbullar med måttlig fyllning som äts med ångande vam mjölk i djupa tallrikar. Akvarell av Elsa Beskow ur tidskriften Julbocken 1909. Foto: ©Nordiska museet


Fettisdagen
Benämningen fettisdagen kan ha kommit av att man under den katolska tiden skulle äta mycket och fet mat före fastan. Ordet kan också härledas ur namnet ”vita tisdag”, som avsåg bruket att förbereda fastan genom att äta mjöl- och mjölkmat; som pannkakor, kroppkakor och bröd, gärna bakat av vetemjöl.

Fettisdagen var sista dagen man skulle ha med sig lyse ut i ladugården och första dagen på året då aftonvarden skulle ätas vid dagsljus. Fettisdagen betraktades nämligen på många håll, i alla fall under 1800-talet, som en brytningspunkt mellan vinter- och sommarhalvåret. 

Det var det viktigt att besökande blev bjudna på någonting att äta eller dricka under fastlagen, annars bringades olycka över gården. Man skulle överhuvudtaget äta mycket under fastlagen så att man klarade sig under den kommande fastan. 

Fettisdagens mat
Förutom hetväggar/semlor varierade fettisdagens mat. På Öland, Gotland och i Småland åt man kroppkakor med kött och fläsk inuti, i Uppland, Södermanland och Värmland åt man ”fettisdagskött” som oftast bestod av kokta svinfötter. I Ångermanland ansåg många att sju mål mat skulle ätas under fettisdagen, bland annat kokt fläsk och dopp i grytan med ett av julbröden som sparats speciellt för detta ändamål.


nu får jag ju säga att grisfötter inte är min grej...*fniss fniss*

Fredag Lördag Söndag

Linus kom har hade beställ PÖLSA

jag åt dock LEVERGRYTA

lördag fm åkte vi till Östanbäck och köpte

årets påskljus

ja Linus är ju här så nu blir de 

STUVADE MAKARONER o KÖTTBULLAR

 På min talrik blev de mat kvar Mackisar är inte min grej

 ett kort sänt till våran vän som fyller år

pizza till "Ranelid"

och så blev de söndag och jag är HELDÄCKAD

kom inte ur sängen på hela dagen

Lennart och Linus åkte till Upplans Väsby och grattade

Ola som fyllde år

själv ligger jag i sängen

INGEN MAT BARA VATTEN OCH TE I DAG

hjärta o mat

Var ner till City och tog årets blodprov
tre rör och 16 olika värden


Vet att de inte är nått fel på mitt hjärta
men de gör ändå ont i de
känns som någon nyper mej i hjärtat

Lever till Lunch

och de är ju torsdag så lite ärtsoppa o ostmacka till middag

skulle varit på föredrag om hur de är när livet far illa med en

men Lennart hostar 

och de är ju inte det bästa när man skall sitta på ett föredrag

och jag vågade inte åka dit själv

för tänk om jag skulle bryta samman

då behöver jag ha Lennart vid min sida

en som kan ta hand om mej

varför finns inte detta nuför tiden?

då min lilla gubbe är förkyld igen

Receptet presenteras enbart för att illustrera en historisk företeelse.

Att det visas här skall inte tolkas som någon rekommendation till användning i något som helst sammanhang.
Eventuella hälsoproblem hänvisas till läkare eller apotek.
Ingredienserna är i vissa fall giftiga eller på annat sätt skadliga för människor, djur eller miljö.
Vi avråder därför helt från varje försök att framställa eller använda den beskrivna beredningen.

Sôln-Anders droppar

   Sôln-Anders (egentligen Anders Wallström, 1841 - 1921), var en ryktbar naturläkare från Härjedalen, som under större delen av sitt liv var bosatt på en gård vid Sôlnaån i Sveg ^{Ref. 1}. Även om han mest var verksam i södra Norrland spreds kännedomen över hela landet om hans host"droppar" för vuxna (för barn hade han en snällare blandning), varvid hans namn ofta förvanskades näst intill oigenkännlighet - Sornanders, Sån-Anders - t.o.m. Zorn-Anders! - tillhör de lättolkade varianterna.
   Receptet traderades i stor utsträckning genom den möjlighet att "köpa på etiketten" som existerade fram till det slutliga ikraftsättandet 1965 av 1962 års Läkemedelsförordning, vilket väl möjligen ledde till en viss variation från plats till plats under årens lopp. Grunddragen framgår dock av följande komposition ^{Ref. 2a, b}, som torde ha använts såväl på många apotek - så sent som 1963 tillverkades 20.818 flaskor vid 601 tillfällen för lagerhållning på olika apotek, de förpackningar som bereddes ex tempore (för tillfället) oräknade! ^{Ref. 1} - som vid Apoteksbolagets centrala tillverkningsenheter ända tills tillverkningen stoppades i slutet av 1980-talet (skälen härför var såväl tekniska som medicinska och juridiska; brandfaran är t.ex. synnerligen påtaglig!) ^{Ref. 3}:

Liquor pectoralis (Bröstdroppar)	60 g
Æther (Eter)	20 g
Aqua Fœniculi (Fänkålsvatten)	30 g
Syrupus althææ (Alteasirap = Bröstsaft för barn)	20 g

Omskakas!

   Li´quor pectora´lis innehöll 16% lakritsextrakt, litet ammoniak, ett par stänk anis- och fänkålsolja och ca 15% sprit ^{Ref. 4}, och var en slemlösande, hyfsat välsmakande hostmedicin, som användes både oblandad eller - som här - med olika tillsatser.
   "Dropparnas" innehåll av ca 15% eter kan förvåna, men torde faktiskt ha förstärkt den slemlösande effekten (både eter och kloroform har använts i hostmediciner - slemhinnorna kan reagera på de organiska lösningsmedlen genom att öka slemproduktionen, vilket i sin tur befrämjar en produktiv hosta. Kloroformen togs t.ex. inte bort ur Benadryl® förrän 1977 ^{Ref. 5}).
Samtidigt kom möjligen just etertillsatsen att bidra till beredningens popularitet: man kan inte bortse från eters missbrukspotential, välkänd och utnyttjad i många länder vid förra sekelskiftet (här något förstärkt av blandningens ca 7%-iga spritinnehåll). Eftersom etern dessutom inte blandade sig särskilt väl med resten av innehållet utan flöt upp överst i flaskan var den lätt att "extradosera". (En uppgift att "dropparna" kunde användas som startgas för vinterfrusna bilmotorer har dock inte kunnat bekräftas).
   Fänkålsvattnet (som bereddes av 1 g fänkålsolja per liter vatten, alltså med 1 promille av oljan) kan i denna låga dos bara ha bidragit till att förbättra smaken på blandningen (både fänkåls-"frön" och fänkålsolja har annars använts invärtes som "slemlösande, väder- och urindrifvande, magstärkande o. mjölkökande medel" ^{Ref. 6}).
   Syru´pus althæ´æ, slutligen, bereddes genom att finhackade rötter av läkemalva (Althæ´a officina´lis L. [fam. Malva´ceæ]) fick svälla 3 timmar i vatten. Härvid lakades slembildande ämnen ut. Efter silning löste man socker i den simmiga vätskan genom kokning (sockerhalten blev 63%!) ^{Ref. 4}. Sleminnehållet i alteasirapen gav den en lenande effekt på sönderhostade, irriterade slemhinnor.
   Sammanfattningsvis bör Sôln-Anders "droppar" ha varit en slemlösande och något lenande mixtur med klassisk "hostmedicinsmak", att intas främst vid torrhosta - förvisso inte utan väl så populära biverkningar!