När månen vandrar på fästet blå ......

 DÅ VAR DET SVERIGES DAG

inte så bra väder och pandemi

gör att firandet kom av sej

MEN FLAGGA GÖR VI

lite mer text om den 6 juni

 skulle väl varit jordgubbar

men det blev rabarberkaka o grädde

 men sill o nypotatis blev rätt

 flyget hedrade corona offer

och hjältar inom vård o omsorg

genom att ha lite flyguppvisning

 så har mässingen flyttat in

 Lennart stod för kvällsmaten

Alberts special

skinka curry o banan

min favo här på Alberts krog

 Måste ju ha en stickning

få se vad det blir

 kvällen avslutades med filmen

en man som heter Ove

en mycket fin och tänkvärd film

undrar om de är fullmåne...

om inte så är det nästan i alla fall

När månen vandrar på himlen blå
Och tittar in genom rutan,
Då tänker jag understundom så
Och knäpper sakta på lutan:
Hvad du är lycklig, du måne klara,
Som får så högt över jorden fara
Och blott se på!

Väl ser du då dårskaper utan tal,
Det kan man nog hålla troligt;
Båd' älskande, som förgås af qval,
Och älskande som har roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
Men sorgen aldrig upp till dig hinner —
Det är för högt.

Spektaklet tröttar dig innan kort:
Det kan man icke förtänka,
Då går du bara helt simpelt bort:
Men ledsnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
Och kommer åter när du behagar
Och ser på oss.

O, käre måne, tag mig till dig
Från denna verlden så trånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
Ty så'na finns här så många.
Jag längtar till dig upp i det höga,
Der skall väl en gång mitt trötta öga
Ej gråta mer.

Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
min kärlek dig.